Mullhyttan är ett pittoreskt litet avfolkat samhälle i västernerike. Invånarna är inte många och tillgången till samhälleliga knytpunkter är kraftigt begränsad. Men med en ICA-butik, skola, hembygdspark och kyrka bibehåller orten sin existens, precis på samma sätt och efter i stort sett samma premisser som oräkneligt antal andra avfolkade samhällen i vårt land.
Det är inte lätt att sätta fingret på vilka komponenter i ett samhälle, som bär på ens ursprung, som föranleder det oundvikliga affektionsvärdet. Ordinärt, dött och som vilken annan by som helst: måhända. Men tillgivenheten finns där ändå. Kanhända reduceras affektionen allteftersom orten tar del av vardagens trivialitet och tomgång, i kontrast till att vara ett objekt för semesterförströelse och barndomsnostalgi.
Därvid förefaller det intressant att allteftersom min nya vardag fortskrider undersöka huruvida inställningen till nämnda ort på något vis nyanseras.
Statistik: I Mullhyttan går det 250 invånare per pizzeria. I Märsta är antalet invånare per pizzeria 3800.*
* Statistik bygger på data inhämtad från respektive kommun.
Etiketter Märsta, mullhyttan, pizzerior
september 18, 2008 kl 10:37 e m |
Vad fint du skriver! Vi får hoppas att barndomens ljuva Mullhyttan inte förbleknar utan fortsätter att lysa klart. Som morfar sa ”Vart jag i världen vill bygga och bo – så längtar jag alltid till Mullhyttemo”. Kram på dig!
september 19, 2008 kl 2:16 e m |
- du kan göra mullhyttan berömt Nerikes svar på Aidensfield! Karin
september 21, 2008 kl 9:57 f m |
Vilka roliga kommentarer
september 29, 2008 kl 9:10 e m |
Pizzeria per capita är ett imponerande missvisande index. Hellre, jämför t-shirt utbud med folkkära ortsnamn. Jag har ingen ”märsta” t-shirt och lär inte bli erbjuden någon på ett tag.