Ingen pratar om klimatproblemen, ingen pratar om fågelinfluensan, ingen pratar om terrorismen. Alla pratar om ekonomin.
Terrorismen, pandemin och klimathotet ter sig i sin abstrakthet fjuttiga i proportion till det absolut konkreta hotet att ens likvida medel går förlorade, att paran gittar. Människans irrationalitet blir tydlig när oron gör större väsen av sig när semesterkassan riskerar att reduceras till kaffepengar jämfört med när människans fortlevnad några generationer bort står på spel. Många är vi som ängsligt räknar ut våra månadskostnader i det fall räntan blir tvåsiffrig. Få är vi som ängsligt räknar ut hur våra barnbarnsbarn ska kunna leva i den tid då koldioxidnivån gjort jorden obeboelig.
Det är intressant att betrakta rådande ekonomiska turbulens ur ett historiskt perspektiv. Nyhetsrapporteringen benämner inte oväntat denna kris i jämförande termer med 1929 och början av 90-talet. Särskild tyngd i sin syn på sammanhanget har historiken Peter Englund vars blogginlägg tänkvärt nyanserar läget.
För övrigt såg jag Peter Englund på IKEA i Uppsala i slutet av den här sommaren. Klenmod och villrådighet inför tanken att tilltala en av de aderton ledde till att jag aldrig gick fram till herrn och sa att jag tyckte att hans essäsamling ”tystnadens historia” var fullkomligt lysande.
Etiketter ekonomin, fågelinfluensan, klimathotet, peter englund, räntan, svenska akademien, tystnadens historia
oktober 1, 2008 kl 3:22 e m |
Detta var sannerligen en mycket välriktad spark upp i Tove Janssons litterära skapelse på medierna. T.o.m jag som inte följer nyheterna särskilt väl eftersom jag inte kan läsa tidningarna i det här landet har uppmärksammat denna hysteri som nu råder. Givetvis är det ostadigt på börsen men sällan skulle väl nyheten fått sådan magnitud utan den mediala uppblåsningen.