Californication

Den nya säsongen är efterlängtad. Detta fullkomligt osmakliga, geniala och banbrytande tv-drama som både avskräcker och inbjuder. Californication skildrar de mänskliga vuxna relationernas totala förfall i en värld där postmodernismens syn på vuxenheten gått in absurdum. Att vuxenheten kommer till uttryck i den här serien endast genom huvudkaraktärens unga dotter är ett flagrant uttryck för det sagda.

Ett Los Angeles som epicentrum för Nordamerikas och västvärldens förlikning med dekadensens och likgiltighetens substituerande av moralen och altruismen är seriens utgångspunkt. Att protagonisten författaren Frank Moodys bok heter ”god hates us all” blir i detta ljus synnerligen talande. Man skulle kunna se serien som en provokation mot den nordamerikanska konservativa puritanismen driven till sin spets och alltså det ultimata uttrycket för USA:s moraliska polarisering.

Skildrandet av denna acceptans och invänjning av vuxenhetens stundande undergång är, om än inte lika tydlig, klart framträdande i exempelvis 90-talets stilbildande sitcom Seinfeld. Det materiella överflödet har i dessa nutidens ”salonger” gett spelrum för vuxenheten att te sig onödig. Här i har visat sig erbjudas gynnsamma förhållanden för dråpliga och lysande komedier skildrandes vuxna människors ansvarsbefriade leverne. Många skulle nog kritisera serien för en förkastlig kvinnosyn och ja, kvinnosynen är infam. Men det är enligt mig inte främst fråga om en återspegling av en i vårt samhälle förkastlig kvinnosyn utan mer en återspegling av en förkastlig människosyn.

David Duchovny är med sin likgiltiga uppsyn så utmärkt i rollen som alkohol- drog- och sexmissbrukande succéförfattaren Frank Moody att Mulder aldrig mer kommer kännas trovärdig.

Etiketter californication, david duchovny, frank moody, los angeles, mulder, seinfeld, vuxenhet