Politikiska biografier

I studiestormens öga lämnas ringa tid för läsning utöver kurslitteraturens lockande titlar (såsom: rättsfilosofi, juridiska principfrågor, makt och rätt m.fl.). Tidsbristen till trots har jag lyckats unna mig några sidors förströelseläsning per dag.

Har precis avslutat läsningen av Göran Perssons självbiografi ”Min väg, mina val” och upplever ett visst behov av att skriva några rader om tjusningen i politiska biografier. Avslutade härom veckan Per Nuders dito ”Stolt men inte nöjd” och i fjol Lars Danielssons ”I skuggan av makten” och allteftersom har framför mig ett fängslande och fascinerande drama i tre akter spelats upp. Vi kan kalla dramat ”Perssonadministrationens uppgång och fall”.

Politikens natur är av sådan art att den är förvånansvärt väl lämpad i berättad form, såväl fiktiv som verklig, litterär som dramatiserad. Dess idealism, antagonism, svek och rävspel gör lysande drama. Politiska skildringar har heller inga estetiska förväntningar att leva upp till. Politik kan skildras tillbakalutat och eftertänksamt, behöver inte anstränga sig för att passa in i en mall. Skildringarna riktar sig ofta till sina egna, söker sällan rekrytera nya fans. På gott och ont.

”Perssonadministrationens uppgång och fall” sedd ur tre perspektiv är inte bara fängslande och i högsta grad aktuella självbiografier utan även angelägen nutidshistoria. En sorts obduktionsrapport över en socialdemokratisk era. Vill man ta sig ann detta epos rekommenderar jag att man börjar med Nuders bok. Dess struktur och Nuders sätt att skriva gör det svårt att inte vilja läsa mer. I Danielssons ligger tyngdpunkten på socialdemokratiska regeringens utrikespolitik, vilket faller mig i smaken, men tsunamicirkusen upptar en förödande stor del av boken. Avslutningsvis bör man läsa Göran Perssons bok. Konsekvent koncist skriven med en för läsaren överraskande behaglig kapiteluppdelning.

Etiketter göran persson, i skuggan av makten, lars danielsson, min väg mina val, per nuder, politiska biografier, stolt men inte nöjd