Avser ägna ett inlägg åt en reflektioner inför det kommande året med avseende på årets heta ämne: ekonomin.
Miljödebatten är död. För att väcka den igen krävs mer än alarmerande rapporter från internationella organ med tjusiga förkortningar. Min cyniska uppfattning är att det kommer krävas blod och ekonomisk förlust för att vi ska orka lyfta ett finger och på allvar ta tag i miljöfrågan. Den ekonomiska turbulensen däremot fick oss genom ett par extrainsatta nyhetssändningar att påtagligt ändra våra konsumtionsvanor, något som visar sig i utfallet av julhandeln. På mitt extrajobb på en känd Svensk detaljhandelskedja har den (jämförelsevis) urusla julhandeln tydligt kännts av. Förståeligt nog är det dock inte bara Svensk julhandel som varit usel. Har dock svårt att i stillhet konstatera att konsumtionsnedgången endast beror på höstens ihärdiga ekonomiska domedagsprofetior. Detta år, samma år som julhandeln fick sig en välbehövd törn, hade som av en händelse inom vår familj beslut om julklappsfri jul fattats. En lösning som visats sig angenäm på många sätt. Möjligtvis kan årets nedkylda julköpshysteri för många kännas som en befrielse från att tvångsmässigt behöva fylla den sekulariserade julen med betydelse i form av konsumption och slöseri under täckmantel av söta ord som givmildhet. 2009 kan bli året då en utbredd motrörelse mot masskonumtionssamhället formas. Om inte så kan i alla fall debatten komma att präglas av masskonsumtionskritik.
Att det varit och råder finanskris förnekar ingen. Antalet individer vars privatekonomi lidit kris lär dock vara högst begränsat. Varsel har förekommit och kommer göra framöver, men yrken med risk för varsel är yrken som alltid är utsatta, finanskris eller ej. Det är ett faktum som endast kringås genom ett naivt förnekande av globaliseringen. Undantaget varslen och våghalsar med alla sina tillgångar i riskabla aktier/fonder: inte många faktiska privatekonomiska kronor har stått på spel. Life goes on för Svensson. Däremot tror jag att xenofobiska, protektionistiska och etnocentriska Svensson (EMU-nejröstaren) i ljuset av föregående ekonomiska osäkerhet och rådande läge för den ståtliga Svenska kronan får sig en tankeställare beträffande visionen om det självständiga Sverige.
Federalisten i mig tror (och hoppas) att 2009 kommer att bli året då Svenska inställningen till Europeiska unionen i grunden ändras. Utan fundamentala reformer, vilka inte kommer att ske, kommer FN inte att kunna spela någon roll i världen. Utan EU har inte Sverige någon röst i världen. 2009 är året Svensson inser detta. Vägen till den förståelsen går via insikt i fördelarna med EU-sammarbete på det ekonomiska planet, något som Svensson genom finanskrisen får anledning att grubbla över.
Av relevans för mig som förvärvsarbetande student är den förestående höjningen av fribeloppet. Det kommer alltså under 2009 att bli mindre svårt att kombinera arbete och studier. En lösning i rätt riktning men systemet är fortfarande fundamentalt fel. Studiemedlen borde sänkas och fribeloppet chockhöjas. Har svårt att i text understryka detta nog och jag inser klyschigheten men: Det ska löna sig att arbeta! Omåttligt indignerande är att jag skulle kunna få det bättre ställt ekonomiskt genom att arbeta mindre och stället börja håva in bidrag. Latheten är en del av människans natur så hur mycket jag än önskar det så kommer 2009 inte att bli året student-Svensson inser det befängda i rådande system och önskar sig ett system där man genom nit och arbete kan skapa bättre förutsättningar för sig själv.
Etiketter 2009, EU, finanskris, FN, fribelopp, julhandel, studiemedel, varsel
december 29, 2008 kl 7:44 e m |
Hej! jag tycker det är intressant att du likställer Student-Svensson med latheten själv. När du säger att ”det ska löna sig att arbeta” funderar jag på hur du tänker?! Din generalisering och premiss att alla kan få ett jobb och jobba under deras studietid är för dig självklar. Dock inte för mig. Jag jobbar och jobbar för att få mitt lass att gå runt, men konsekvensen blir således att den energi jag skulle lagt på skolarbete tämligen minskar. Och jag är bara en av få som jag känner som faktiskt har energi att jobba extra och kan få ett jobb pga. kontakter.
Att spränga fribeloppsvallen och sänka beloppen låter som en borgerlig politik där de som redan har pengar klarar sig. Nej, när du säger att man skall sänka bidragsmedlen borde du istället tänka på alla de som kommer att förlora möjlighet till att jobba extra under 2009 då många ”extrajobb” kommer att dras in. Och inte minst, den urvattnade skolgång många studenter kommer att få. Höj studiemedlen, höj fribeloppet!
december 29, 2008 kl 8:26 e m |
Hejsan!
Jag tycker att det är staten som likställer Student-Svensson med latheten själv med fribeloppsystemet som säger: ”vi tror inte att du klarar av att jobba vid sidan av studierna men om du gör det så vet vi att du inte klarar av att arbeta mer än för ett visst belopp”. Systemet bygger på inställningen att studenterna är lata. Jag tror inte att studenter är mer lata än några andra men har vi ett system där det i många fall är värt att överväga att arbeta mindre, för att på så sätt få in mer pengar bidragsvägen, lär latheten i studenthjärnan ta över.
Min premiss är inte att alla kan/klarar av att jobba under sin studietid. Lika lite tror jag att alla kan/klarar av att studera. Men den diskrepansen individer emellan vad gäller kapacitet och förmåga är inget argument för varför du som faktiskt klarar av att arbeta ska straffas för att du är ”för flitig”.
januari 6, 2009 kl 2:37 f m |
Tänk på att det är inte alla studenter som endast har tre lärarledda föreläsningar i veckan.
Jag skulle mer än gärna ha ett jobb vid sidan av mina studier men då min skolgång inte lämnar mycket utrymme till fritid (arbetstid?) så kategoriseras jag väl som en lat student.
Jag tycker du i mångt och mycket har rätt men vissa slutsatser är gravt influerade av din egen studiesitation som du kanske tror att alla studenter kan falla in under. Du har haft lyckan att få tag på jobb eftersom du har många års erfarenhet inom den branch du just nu jobabr inom men betänk då en osnuten gymnasist vars största dröm är att heltidsstudera på en högskola på en ort långt ifrån hans hem. Att komma till en ny stad är omvälvande, att börja studera är omvälvande, att få bidrag som är 1000 kronor under sin hyra är i det fallet katastrofalt.
januari 6, 2009 kl 11:39 e m |
Ja du, Mathz. Jag kunde inte låta bli att skratta lite när jag läste att du tycker att Andrigos resonemang är påverkat av hans egen studiesituation. Du har ju faktiskt helt rätt där.
januari 7, 2009 kl 8:49 e m |
Det jag är ute efter är att det bör skapas incitament och inte hinder för studenter kan tänka sig att arbeta vid sidan om sina studier. Internationellt sett har vi ett oerhört generöst system för studiemedel vilket jag tycker är bra. Men eftersom det uppenbarligen är många studenter som har det svårt att få det att gå runt ekonomiskt i alla fall så bör olika tillvägagångssätt för att underlätta för studenterna beaktas.
januari 9, 2009 kl 2:45 e m |
Underlätta vadå och hurdå?
Att ta bort studietid för att istället kunna arbeta?
Vore det då inte enklare att införa något som heter APU istället i alla program och ge studenterna en slant för det arbete de göra där? Jobb och studier i harmoni, alla vinner på det.
Inom mitt område är praktiken mycket esentiell och jag skulle inte säga nej till att jobba med något som intresserar mig samtidigt som jag lär mig något nyttigt för mina studier. De somrar jag jobbat på Formark har jag lärt mig otroligt mycket om hur kemin fungerar i praktiken, dock gav detta mig inga högskolepoäng. Det svenska utbildningssystemet kanske borde se över möjligheterna till att bredda antalet praktikplatser och samtidigt öppna ögonen och se att arbete kan inbringa kunskap.
juni 22, 2009 kl 9:51 e m |
Vart finns premissbutiken? Har länge velat införskaffa någon av de senare modellerna.