Har fattat beslutet att säga upp leverantörsavtalet med Faber-Castell beträffande överstrykningspennan Textliner 48. Inte för att det är något fel på modellen men som mina behov ser ut så är en smal överstrykningspenna mer lämplig. Medan jakten pågår efter den bästa smala överstrykningspennan har jag låtit ta in ett parti av Centropens mycket angenäma Streamline-penna.
Faber Castell Textliner 48
Centropen Streamline
…och inom tre veckor kommer den att landa. Utfallet är av direkt innebörd för min framtid. Etta eller tvåa utgör grund för nedläggande. Trea eller fyra ger anledning till fortsätta och att försöka hårdare nästa gång. Femma eller sexa är för osannolikt för att ens resonera kring.
Som en följd av en begynnande förlikning med situationen jag försatt mig i och vad den kan komma att betyda för mitt fortsatta liv; har jag de senaste dagarna slitits av de mest besynnerliga tankar. Existentiella funderingar har försvårat den sedvanliga prestationsångest som har inträtt och bort inträda vid tillfällen av högt ställda krav och därtill ovisshet i vad kraven innebär och vem som ställer kraven. Funderingarna kan nog i stora drag härledas till frågor av högst allmängiltig art: vad gör jag och varför?
Oavsett hur säker man kan känna sig över en riktning man valt vid ett av livets mest kritiska vägskäl så kommer valet att för alltid innebära ett visst mått av existentiellt bryderi. De faktiska betänkligheter som föreligger rörande mitt val av Juridikstudier har att göra med juridikens natur: En (möjligtvis inbillat) vedertagen inställning hos mig har tidigare i mitt liv varit att någonting så konstruerat och därmed förgängligt som juridiken inte kan beröra mitt ”intresseområde”. Utan att reflektera över det, eller kanske ens märka det, har dock mitt sätt att se på ”intresseområdet” förändrats. Eller har det verkligen förändrats? Alternativt har jag med mina år i frånvaro från regelbunden intellektuell verksamhet (studier) ”glömt bort” vad som faktiskt är mitt intresseområde och i detta avseende ersatt mitt egentliga intresseområde med ett (även här förmodligen inbillat) rationellt synsätt enligt vilket juridik upplevs som en relevant syssla att ägna resten av mitt liv åt.
Eftersom ovan upptaget resonemang är synnerligen svårutrett lär resonemanget i sig inte få någon som helst betydelse för, eller innebära någon som helst avvikelse från, min nu påbörjade livsbana. Tar man framtiden för säker och förutsägbar gör man sig dock en otjänst så för närvarande känner jag mig tillfreds vid att konstatera att jag trivs med mitt val, men vad framtiden ger för handen återstår att se.
Med risk för att förefalla påfallande repetitiv vill jag härvidlag åter igen hänvisa till ett blogginlägg av Peter Englund. Han bjuder i sitt dråpliga och tankeväckande inlägg på förtjusande läsning. Vidare skulle man kunna säga att det han tar upp i sitt inlägg berör samma typ av frågor som jag gör i mitt, om än från en annat perspektiv.
Oförutsedda omständigheter har lagt projektet på is. Provsvar från anticimex väntas bryta rådande status quo.
Emellertid blev gräset klippt och studier bedrivna under mitt besök vid det anrika godset.
Mer än 14 dagar har passerat sen jag flyttade från Märsta till Örebro och det är dags för några inledande reflektioner.
Att gå direkt från arbetslivet in i studentlivet medför omfattande förändringar för ens livsstil och levnadsvillkor. På flera sätt skulle man kunna säga att det innebär ett visst nedköp att gå ifrån att vara vuxen och befinna sig i en vuxen kontext till att bli student och befinna sig i en studentikos (som i viss mån skulle kunna beskrivas som en pubertal) kontext.
Så här långt är jag mycket nöjd med mitt val av såväl universitet som program. Den första tiden har givetvis inneburit en stor mängd fest och mängder med nya bekantskaper. Detta parallellt med arbetet med den omfattande transformationen från inarbetad arbetsdisciplin till studiedisciplin om vilket jag kan: ingenting. Det som talar för transformationens framgång är de goda förutsättningar min nya omgivning berikat mig med. Ambitionsnivån hos de andra juridikstudenterna är betydligt högre än jag i förväg kunnat förstå vilket borde vara till min egen ambitionsnivås fördel. Även om de flesta av juridikstudenterna är vana att vara de ”bästa i sin klass” och med vassa armbågar och illvilliga blickar kommer att ta sikte på toppen och detta möjligtvis kan upplevas som en fientlig miljö för en individ som tillskriver sig själv till den ödmjuka skolan, så är miljön en sådan att den rimligtvis borde ingjuta ett visst mått av jaktinstinkt och klättervillighet även i mig.
Rent geografiskt innebär flytten mer än bara en flerårig lingvistisk safari i gnällbältets epicentrum. Vistelse i Örebro innebär närhet till vår familjs motsvarighet till Taube-ättens Sjösala: familjegården Fröstorp. I vilken utsträckning denna närhet skall tillskrivas betydelse för min framtida vistelse är för tidigt att uttala sig om. Redan i detta tidiga skede har dock gården vid ett tillfälle fått fungera som fristad för studier och rekreation.
Nu närmast fortsätter en period av höstanpassning. Har fortfarande svårt att förstå dessa människor som faktiskt uppskattar höstens ankomst. Nämnda årstid har redan tillfogat mig såväl fysisk som ekonomisk skada. Fysisk skada i form av ett ettrigt förkylningsvirus. Ekonomisk skada i form av en nyinköpt halsduk.
En flytt runt hörnet globalt sett men ett stort kliv i livet för individen. Min nya hemstad heter Örebro och lär så göra de kommande åren. Kan inte se att jag kommer att ha några som helst problem med Örebro Universitetet; en egen liten stad med goda förutsättningar för framgångsrika studier.
