Iögonfallande och genialisk. Svårt att låta bli, man vill ju pröva. Av erfarenhet manövreras mikrovågsugnen igång med insikt om att en missnöjdhet bör vara nära förestående. Lådorna är sällan goda, aldrig överraskande.

Men besvikelsen uteblir. Kan inte lovorda men väl rekommendera. Framför allt: Findus förtjänar uppmärksamheten för modet att marknadsföra detta halvfabrikat i detta julmustkonservatismens heliga land.

Efter en långhelg i hemstaden är jag nu åter i Örebro. Föregående vecka bjöd på glädjande besked: jag ska flytta i början av november. Förestående boende utgörs av rum (i korridor) inklusive eget badrum. Området till vilket jag flyttar är beläget avsevärt närmre/närmare universitetet och stan vilket underlättar transport till och från studier, arbete och förströelse. Månadshyran är högre men fördelarna betydligt tyngre än avgiftsdiskrepansen.

Mullhyttan är ett pittoreskt litet avfolkat samhälle i västernerike. Invånarna är inte många och tillgången till samhälleliga knytpunkter är kraftigt begränsad. Men med en ICA-butik, skola, hembygdspark och kyrka bibehåller orten sin existens, precis på samma sätt och efter i stort sett samma premisser som oräkneligt antal andra avfolkade samhällen i vårt land.

Det är inte lätt att sätta fingret på vilka komponenter i ett samhälle, som bär på ens ursprung, som föranleder det oundvikliga affektionsvärdet. Ordinärt, dött och som vilken annan by som helst: måhända. Men tillgivenheten finns där ändå. Kanhända reduceras affektionen allteftersom orten tar del av vardagens trivialitet och tomgång, i kontrast till att vara ett objekt för semesterförströelse och barndomsnostalgi.

Därvid förefaller det intressant att allteftersom min nya vardag fortskrider undersöka huruvida inställningen till nämnda ort på något vis nyanseras.

Statistik: I Mullhyttan går det 250 invånare per pizzeria. I Märsta är antalet invånare per pizzeria 3800.*

* Statistik bygger på data inhämtad från respektive kommun.

Oförutsedda omständigheter har lagt projektet på is. Provsvar från anticimex väntas bryta rådande status quo.

Emellertid blev gräset klippt och studier bedrivna under mitt besök vid det anrika godset.

Mer än 14 dagar har passerat sen jag flyttade från Märsta till Örebro och det är dags för några inledande reflektioner.

Att gå direkt från arbetslivet in i studentlivet medför omfattande förändringar för ens livsstil och levnadsvillkor. På flera sätt skulle man kunna säga att det innebär ett visst nedköp att gå ifrån att vara vuxen och befinna sig i en vuxen kontext till att bli student och befinna sig i en studentikos (som i viss mån skulle kunna beskrivas som en pubertal) kontext.

Så här långt är jag mycket nöjd med mitt val av såväl universitet som program. Den första tiden har givetvis inneburit en stor mängd fest och mängder med nya bekantskaper. Detta parallellt med arbetet med den omfattande transformationen från inarbetad arbetsdisciplin till studiedisciplin om vilket jag kan: ingenting. Det som talar för transformationens framgång är de goda förutsättningar min nya omgivning berikat mig med. Ambitionsnivån hos de andra juridikstudenterna är betydligt högre än jag i förväg kunnat förstå vilket borde vara till min egen ambitionsnivås fördel. Även om de flesta av juridikstudenterna är vana att vara de ”bästa i sin klass” och med vassa armbågar och illvilliga blickar kommer att ta sikte på toppen och detta möjligtvis kan upplevas som en fientlig miljö för en individ som tillskriver sig själv till den ödmjuka skolan, så är miljön en sådan att den rimligtvis borde ingjuta ett visst mått av jaktinstinkt och klättervillighet även i mig.

Rent geografiskt innebär flytten mer än bara en flerårig lingvistisk safari i gnällbältets epicentrum. Vistelse i Örebro innebär närhet till vår familjs motsvarighet till Taube-ättens Sjösala: familjegården Fröstorp. I vilken utsträckning denna närhet skall tillskrivas betydelse för min framtida vistelse är för tidigt att uttala sig om. Redan i detta tidiga skede har dock gården vid ett tillfälle fått fungera som fristad för studier och rekreation.

Nu närmast fortsätter en period av höstanpassning. Har fortfarande svårt att förstå dessa människor som faktiskt uppskattar höstens ankomst. Nämnda årstid har redan tillfogat mig såväl fysisk som ekonomisk skada. Fysisk skada i form av ett ettrigt förkylningsvirus. Ekonomisk skada i form av en nyinköpt halsduk.