Alea iacta est…

…och inom tre veckor kommer den att landa. Utfallet är av direkt innebörd för min framtid. Etta eller tvåa utgör grund för nedläggande. Trea eller fyra ger anledning till fortsätta och att försöka hårdare nästa gång. Femma eller sexa är för osannolikt för att ens resonera kring.

63 liv

Tio år sedan diskoteksbranden och berättelserna blir åter igen spjut av verklighet kastade med tillräcklig kraft för att krossa den privilegierade människans tjocka empatiska och känslomässiga bubbla. Fasa och skräck långt bortom vad som ryms i själva orden når stundtals fram och river på ett sätt som nästan gör det outhärdligt att läsa.

Lättviktsfunderingar

Som en följd av en begynnande förlikning med situationen jag försatt mig i och vad den kan komma att betyda för mitt fortsatta liv; har jag de senaste dagarna slitits av de mest besynnerliga tankar. Existentiella funderingar har försvårat den sedvanliga prestationsångest som har inträtt och bort inträda vid tillfällen av högt ställda krav och därtill ovisshet i vad kraven innebär och vem som ställer kraven. Funderingarna kan nog i stora drag härledas till frågor av högst allmängiltig art: vad gör jag och varför?

Oavsett hur säker man kan känna sig över en riktning man valt vid ett av livets mest kritiska vägskäl så kommer valet att för alltid innebära ett visst mått av existentiellt bryderi. De faktiska betänkligheter som föreligger rörande mitt val av Juridikstudier har att göra med juridikens natur: En (möjligtvis inbillat) vedertagen inställning hos mig har tidigare i mitt liv varit att någonting så konstruerat och därmed förgängligt som juridiken inte kan beröra mitt ”intresseområde”. Utan att reflektera över det, eller kanske ens märka det, har dock mitt sätt att se på ”intresseområdet” förändrats. Eller har det verkligen förändrats? Alternativt har jag med mina år i frånvaro från regelbunden intellektuell verksamhet (studier) ”glömt bort” vad som faktiskt är mitt intresseområde och i detta avseende ersatt mitt egentliga intresseområde med ett (även här förmodligen inbillat) rationellt synsätt enligt vilket juridik upplevs som en relevant syssla att ägna resten av mitt liv åt.

Eftersom ovan upptaget resonemang är synnerligen svårutrett lär resonemanget i sig inte få någon som helst betydelse för, eller innebära någon som helst avvikelse från, min nu påbörjade livsbana. Tar man framtiden för säker och förutsägbar gör man sig dock en otjänst så för närvarande känner jag mig tillfreds vid att konstatera att jag trivs med mitt val, men vad framtiden ger för handen återstår att se.

Låten nedan är utan att jag kan förklara varför av viss, om än ringa, betydelse för redogjorda tankar.

Med risk för att förefalla påfallande repetitiv vill jag härvidlag åter igen hänvisa till ett blogginlägg av Peter Englund. Han bjuder i sitt dråpliga och tankeväckande inlägg på förtjusande läsning. Vidare skulle man kunna säga att det han tar upp i sitt inlägg berör samma typ av frågor som jag gör i mitt, om än från en annat perspektiv.

Radiofavoriter – Godmorgon, världen! P1

Lysande veckomagasin som med hästlängder överträffar motsvarande program i TV-mediet. ”Panelen” där initierade profiler i rappt tempo kommenterar veckans händelser är en favorit av programmets olika inslag. Satirinslaget ”public service” är, när det lyckas lysa igenom sin egen fånighet, fantastiskt roligt.

P1 söndagar 09:04-11:00

Desinfektion

En enkel åtgärd som kan spara samhället stora pengar.

”– Vi vill inte att barnen inte ska möta några virus, för det utvecklar deras imunförsvar, men vi vill få bort översjukligheten på förskolorna, säger [smittskyddsläkaren] Hans Fredlund.”

Besitter inga som helst kunskaper inom detta område men min okvalificerade känsla säger att överdriven desinfektion kommer att på något vis slå tillbaka.

Californication

Den nya säsongen är efterlängtad. Detta fullkomligt osmakliga, geniala och banbrytande tv-drama som både avskräcker och inbjuder. Californication skildrar de mänskliga vuxna relationernas totala förfall i en värld där postmodernismens syn på vuxenheten gått in absurdum. Att vuxenheten kommer till uttryck i den här serien endast genom huvudkaraktärens unga dotter är ett flagrant uttryck för det sagda.

Ett Los Angeles som epicentrum för Nordamerikas och västvärldens förlikning med dekadensens och likgiltighetens substituerande av moralen och altruismen är seriens utgångspunkt. Att protagonisten författaren Frank Moodys bok heter ”god hates us all” blir i detta ljus synnerligen talande. Man skulle kunna se serien som en provokation mot den nordamerikanska konservativa puritanismen driven till sin spets och alltså det ultimata uttrycket för USA:s moraliska polarisering.

Skildrandet av denna acceptans och invänjning av vuxenhetens stundande undergång är, om än inte lika tydlig, klart framträdande i exempelvis 90-talets stilbildande sitcom Seinfeld. Det materiella överflödet har i dessa nutidens ”salonger” gett spelrum för vuxenheten att te sig onödig. Här i har visat sig erbjudas gynnsamma förhållanden för dråpliga och lysande komedier skildrandes vuxna människors ansvarsbefriade leverne. Många skulle nog kritisera serien för en förkastlig kvinnosyn och ja, kvinnosynen är infam. Men det är enligt mig inte främst fråga om en återspegling av en i vårt samhälle förkastlig kvinnosyn utan mer en återspegling av en förkastlig människosyn.

David Duchovny är med sin likgiltiga uppsyn så utmärkt i rollen som alkohol- drog- och sexmissbrukande succéförfattaren Frank Moody att Mulder aldrig mer kommer kännas trovärdig.

Goda nyheter

Efter en långhelg i hemstaden är jag nu åter i Örebro. Föregående vecka bjöd på glädjande besked: jag ska flytta i början av november. Förestående boende utgörs av rum (i korridor) inklusive eget badrum. Området till vilket jag flyttar är beläget avsevärt närmre/närmare universitetet och stan vilket underlättar transport till och från studier, arbete och förströelse. Månadshyran är högre men fördelarna betydligt tyngre än avgiftsdiskrepansen.

My name is J.S. Bach, and I approve this piece of music

SR – Mitt i musiken rapporterar om musikforskaren Martin Jarvis som tyckte att vissa stycken av Bach, däribland ”hans” första cello-svit (lyssna nedan), skiljde sig för mycket från Bachs övriga kompositioner. Med stöd av rättsmedicinsk forskning hävdar Jarvis nu att flera av Bachs stycken i själva verket är skrivna av Bachs andra hustru Anna Magdalena.

Detta öppnar för ett intressant resonemang: tänk om Siri von Essen skrev Röda rummet och Gala Dalí målade Wilhelm Tells gåta. Tänk om det var Simone de Beauvoir som strukturerade upp existentialismen och Sartre som skrev feministiska klassiker.

Alla pratar om ekonomin

Ingen pratar om klimatproblemen, ingen pratar om fågelinfluensan, ingen pratar om terrorismen. Alla pratar om ekonomin.

Terrorismen, pandemin och klimathotet ter sig i sin abstrakthet fjuttiga i proportion till det absolut konkreta hotet att ens likvida medel går förlorade, att paran gittar. Människans irrationalitet blir tydlig när oron gör större väsen av sig när semesterkassan riskerar att reduceras till kaffepengar jämfört med när människans fortlevnad några generationer bort står på spel. Många är vi som ängsligt räknar ut våra månadskostnader i det fall räntan blir tvåsiffrig. Få är vi som ängsligt räknar ut hur våra barnbarnsbarn ska kunna leva i den tid då koldioxidnivån gjort jorden obeboelig.

Det är intressant att betrakta rådande ekonomiska turbulens ur ett historiskt perspektiv. Nyhetsrapporteringen benämner inte oväntat denna kris i jämförande termer med 1929 och början av 90-talet. Särskild tyngd i sin syn på sammanhanget har historiken Peter Englund vars blogginlägg tänkvärt nyanserar läget.

För övrigt såg jag Peter Englund på IKEA i Uppsala i slutet av den här sommaren. Klenmod och villrådighet inför tanken att tilltala en av de aderton ledde till att jag aldrig gick fram till herrn och sa att jag tyckte att hans essäsamling ”tystnadens historia” var fullkomligt lysande.

Radiofavoriter – Eldorado i P2

Har tänkt att i en serie inlägg hedra mina favoritradioprogram. Radio är ett medium som i oerhört stor utsträckning är missuppfattat, underskattat och tyngt av fördomar, inte minst av min generation. Skulle vara ytterst prosaiskt om kvalitetsradion skulle få ge vika som en följd av för låga lyssnarsiffror. Om radiofavoriterna upplevs som SR-centrerade så har jag ingen annan förklaring än att den kommersiella radion i Sverige, tyvärr, är fullkomligt erbarmlig.

Första inlägget tillägnas P2-programet Eldorado. Programledaren Kjell Alinge bygger varje torsdag häpnadsväckande akvedukter mellan vitt skilda musikaliska och ljudmässiga uttryck. Resulterar oftast i makalösa, nästan suggestiva, ljudkollage av sällan upplevd art. P2 torsdagar 22:30